Fortsätt till huvudinnehåll

Det närmar sig

Alltså, min graviditet har varit oförskämt behaglig. Jag har nästan känt mig illojal mot mina medsystrar som genomlidit alla möjliga besvär, alltifrån kräkningar till foglossning, blödningar och allt vad man nu kan drabbas av under en graviditet.
Och jag: ingenting. (Jo, jag fick en akut mathunger på Lombok en gång, smällde snabbt i mig två matskedar sallad - och kräktes lika snabbt upp det, faktiskt.)
So far, so good.

Imorgon är det den 22:e juni, datumet som förlossningen enligt beräkning ska ske.

Och vet ni vad? Klockan 16.30 idag började mina första värkar! Helt klart ett tecken på att det är på gång. Men inte värre än att jag uppenbarligen kan blogga...

Jaha, nu kan det ta en dag till eller två innan det är dags för lillkillen att göra entré. Eller flera dagar..

Kommentarer

  1. Kacka... det var ett otroligt bra smeknamn :-)

    //Lennart

    SvaraRadera
  2. Oj vad spännande! Glöm inte att andas och slappna av mer än vad du tror, då gör det inte ont./Em

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Matvägraren

Mitt lilla matvrak vägrar äta päron som tidigare var gott. Och just nu vägrar han äta någonting överhuvudtaget . Nu är det bara välling som gäller efter att han haft feber några dagar. Antagligen en tand som är på gång ut och som denna gång verkar göra ont.

Idioter överallt!

Attentaten i Norge är svåra att förstå. Ja, ni hänger säkert med i vad som hänt i vårt grannland idag; först mot regeringsbyggnaden och sen mot ungdomarna på politiskt läger på en ö utanför Oslo. Kjetil Vevles twitterinlägg direkt från U tøya larmade om tragedin och att se meddelandena får håren att resa sig. Och som vanligt frågar man sig varför bland annat såna här saker måste hända! Vad är det för fel på folk?! Jag är så sjukt trött på ointelligenta, oempatiska, korttänkta, egoistiska, inskränkta idioter som ser sin egen åsikt som den enda gällande! Bäst jag slutar skriva innan jag säger mer än jag borde...!

Ett kärt besvär

Här är jag. Japp, på samma ställe som när ni läste bloggen senast. Jag är lite förvånad själv, måste jag erkänna; att jag lyckats hålla mig till samma adress i mer än tre månader och ser mig på samma adress i åtminstone tre må nader till! Måste vara något slags personligt rekord... Jag har alltså inte rymt utomlands igen. Sonen och jag har fullt upp med att utvecklas tillsammans. H an lär sig utforska sina händer och fötter, mitt ansikte, omgivningen, att äta osv . Och jag lär mig att vara hans mamma. För er som är föräldrar är det väl en föga förvånande information när jag härmed meddelar att man har fullt upp dygnets flesta timmar. För er övriga kan jag berätta att det är ett kärt besvär, men likväl ett besvär eftersom ryggen tar stryk av att bära en liten som blir tyngre och tyngre, att stå böjd i alla konstiga vinklar då man byter blöjor, klär på och av, leker, lyfter, badar, tvättar kläder (han sitter i bärsjalen då jag tvättar i tvättstugan) osv. I detta inlägg vill jag även pa