En jäntas tidskalender

Tiden suddar ut de tysta ropen på hjälp  – ebbar ut.

Why not ta upp tråden och fortsätta på bloggens syfte: att babbla om stort och smått och se det som en öppen dagbok? Skrivarklådan sätter ju med jämna mellanrum in - och bör landa någonstans. Det har alltså gått snart nio år sedan jag skrev. Det har antagligen hunnit blivit omodernt eller något. Och jag vansinnigt mycket sämre på att sätta ord på pränt... alla år och evinnerliga timmar framför datorn i yrkets tjänst samt skadan jag ådrog mig på ena ögat i Indonesien har gett mig dålig syn, vilket fått mig att mer och mer välja bort tid framför skärmar och bok- och tidningsläsning. (Har jag inte förstoringsglas i någon form på ögonen - räkna inte med min uppmärksamhet på stan!) För att inte tala om bristen på tron på min egen förmåga... Stäng ner webbfliken - eller härda ut, käre läsare! Sedan flera år tillbaka har jag som tradition att för intresserade på FB ha en liten kort årsresumé från min "familjeskuta" - min lilla familj som består av mig, sonen och sedan ett par år äve...

Den där vitlöksklyftan jag gick omkring med i naveln under  graviditeten,  gjorde verkligen susen: en sån otroligt fin  unge jag fick!   Älskar dig stjärnstopp mitt hjärtebarn!

Vågmästaren i Karlstad är ett nybyggt bostadsområde som består av fristående bostadrättsföreningar. Vågmästaren ligger vid Karlstad hamn och har ett av Karlstads absolut mest attraktiva lägen och de dyraste bostäderna. Husen är byggda med kritiserad byggmetod och fuktskador är att vänta. För 16 000 kronor i månaden får du en 5:a på våning fem i en av fabriksbyggn... eh, bostadshusen.  Från sovrummet har du en fantastisk vy över hamnkranar, flishögar och krossglasberg. Från den inglasade balkongen njuter du av utsikten över en tilltalande parkeringsplats med Volvos, Fordar och en och annan Audi. Det närmaste åren dessutom över två byggarbetsplatser då nya fabriksbygg... eh, bostadshus ska uppföras.  I området finns ingenting förutom små lekplatser och några parkbänkar. Du är omgiven av vägar, ett kontorsområde och en litet vattenstråk. Vågmästaren - Välkommen till en plats  du helst vill rymma ifrån!  

Klicka här för att se filmen! (Inte på bilden.) Sonen är pigg och alert, frisk och ropar SOL! med händerna i luften om och om igen. Så härligt att se hans vanliga racer-jag! Så nu när han är igång igen, kör jag en vända influensa igen... Jag blir så TRÖTT! När ska detta ta slut egentligen?! Jag har inte tid att gå runt med halsont, feberfrossa och ont i kroppen - ligger lika mycket efter som Björn Ranelid i Melodifestivalens final;  big time alltså. Jobben hopar sig och jag får inget gjort. Jag bäddar ner mig tidigt och småfnissar åt Husmors filmer från tiden då folk slank in på biograferna för att se reklamfilmer med husmoderliga tips. Kanske dyker det upp någon omhuldande reklam för sjuk maka-lös förälder - typ varm mjölk med Emser-karameller. "Filmerna visades på dagtid gratis i biograferna på ett par hundra olika tätorter runt om i landet. De var synnerligen populära och sågs årligen av mellan 300 och 500 000 åskådare. Många människor berättar om hur de s...

Irrar runt och packar ner nödvändigheter; vattenflaska, banan, napp, blöjor, extratröja och extravantar. Det är äntligen dags för PROMENAD! Efter att ha suttit på rumpan i en hel veckas hög snorpapper märks; byxorna blir inte hängigare, om man säger så. Men nu är sonen frisk och alert igen - så ut vi gå! Den sedvanliga påklädningsproceduren kan börja:  I med vänster ben i byxorna... och så det högra. Vänster ben har han hunnit fått ur byxorna igen... I med det igen. Snabbt på med hängslen och tröjan. På med mössan. Nu har han hunnit dragit ner dragkedjan på tröjan... OCH byxorna. Halskragen är det inte att tänka på - den är förhatligare än pesten och åker snabbare av än jag hunnit fått på den. Han spjärnar som en fjäder och det känns som en kilometer ner till fötterna för att få på skorna. Pust...! Man kan ju faktiskt tro att han inte VILL gå ut, men när han väl står där vid ytterdörren med mössan på svaj, jackan på trekvarten och ena foten bara halvt nere i skon så är han mycke...

Vi kör lite sjukdagar igen. Kul. Not. Typiskt nu när jag äntligen hade jobbuppdrag men får istället anmäla VAB. Sonen har 40,5 graders feber, ögoninfektion och förkylning. Så nu sitter jag här på ändan igen och konstaterar ännu en gång att logistiken tvättstuga och matinköp med sjukt barn inte funkar när man är själv. Men som en ängel från ovan ringde grannen och frågade om han skulle köpa med sig lunchsallad till mig när han ändå var ute i ärenden. Whoho! Och på tal om änglar: inatt hämtade änglarna lilla farmor till himlen. Trots att jag känner sorg och saknad är tanken på att hon ändå fick ett långt och friskt liv trösterikt. Hon blev 98 år.

En kopp kaffe, två datorer och tre uppdrag = en jänta i sitt esse.

Vill du finansiera det sexuella våldet  mot kvinnor och barn i   Kongo-Kinshasa? Köp en ny mobil! Ytterligare motiveringar till varför man inte ska byta ut sina fullt fungerande teknikprylar i tid och otid är att när vi gör det finansierar vi även det sexuella våldet i Kongo-Kinshasa!

Verkligen nödvändigt? I morgon ska vi uppmärksamma kvinnans ojämlikhet och kvinnors situation genom det vi kallar Internationella kvinnodagen . Flickors och kvinnors utsatthet för våld, diskriminering och exploatering, rätten att flickor får gå i skola och få en starkare ställning i samhället och rätt till jämställd lön är mycket allvarliga och viktiga frågor - inget snack om den saken! Problemen är djupt rotade och speciellt i länder där fattigdom och kulturella värderingar hindrar kvinnorna att frigöra sig från männens makt. Och så finns det manliga problem såsom  raslagar , mäns rätt att få skiljas från kvinnan de tvingats gifta sig med (ja, i vissa kulturer är det så), pappors rätt att få träffa sina barn, diskriminering i olika former osv. Alltså, ni ser vart jag vill komma... Det handlar alltså inte om att uppmärksamma just kvinnors problem på en speciell "kvinnodag". Överallt pågår orättvisor, diskriminering, våld och så vidare. Att lyfta fram enbart kvinn...

Idag skulle jag velat vara en långfärdsskridskoåkare.

Nu har vi mellanlandat hemma för en "dagspaus" efter att varit ut till pappa/morfar och tagit en promenad i hans omgivningar. Han har bara en litet skogsstråk mellan sitt hem och Vänern och vi brukar ta en promenad ner till hamnen när vi är där och hälsar på. Så även idag. Jag älskar att vara ute på ön och försöker själv hitta en bostad där igen. Jag har ju bott tio år på ön tidigare i mitt liv och vet att det är ett fantastiskt bra ställe att bo på. Framför allt för att det är närmare till naturen och tystnaden. Läser en artikel om ljudstress, hur fler och fler svenskar söker tystnad så snart man har en chans. Enligt Socialstyrelsen störs 800 000 svenskar av samhällets ökande buller och trenden har blivit att söka tystnad. Fler och fler frisörer, hudterapeuter och massörer berättar att det allt oftare kommer kunder som inte vill prata under behandlingen. Vi bokar tysta avdelningar på tåg (20 nya tåg med tysta kupéer kommer att gå i trafik fr.o.m. i vår eftersom de tyst...

Vad vore en dag utan att starta morgonen med en bok? Katastrof!  Sonen väljer och levererar böckerna till mig i sängen där vi sedan  utforskar byggarbetsplatser, bondgårdar och Pippi Långstrumps värld.  Frukosten består av filmjölk, nötter, banan och solrosfrön. För mig.  Kräsne lilleman äter välling, ett ägg och en ostsmörgås. Teletubbies kan man tydligen aldrig få nog av... Nu fortsätter dagen ute i vårsolen.

...och svettas, men det skiter jag i för nu har jag inte tid med sånt här trams längre! Nu får det va' nog. Solen skiner, snödropparna dräller upp ur jorden och skatorna rotrenoverar i trädet utanför köksfönstret.  Virus - vik hädan! Jag har en vår att njuta!

Idag är det skottdag och enligt nån gammal tramsig tradition innebär det också att giftaslystna kvinnor får fria till sin älskade. Tur att jag inte är så giftaslysten av mig, för jag hade inte orkat gått ner på knä med den här  huvudvärken. Sjukdomen-vad-nu-det-är verkar börja mojna, men huvudvärken och lite sjukkänsla hänger fortfarande kvar. Är jag inte bra imorgon är det doktorn som gäller. Å jag som skröt så om att jag brukar klara av sjukdomar på en kafferast! Tycker ändå att jag är en sjujäkla kvinna för min handväska (vilket enligt mig är motsvarigheten till en karl för sin hatt) som ensam orkar sköta barn och vardag med någotsånär bravur, om än något långsammare.

Sjätte dagen... Nu börjar det bli riktigt tröttsamt att vara sjuk. Trycker i mig värktabletter och försöka låta bli att känna efter för mycket. Veckans första dagisdag = hektisk dag och kan knappast slösas bort med att ligga och kurera sig! Fem vändor till tvättstugan, röjer upp efter några dagars slagfält (svettas som en galning och tror jag fått feber, men inte nu heller), en sväng förbi förskolans expedition med nytt schema, hinner få iväg en jobbansökan innan jag klarar av några nödvändiga telefonsamtal, svettas, klämmer i mig lite soppa innan det är dags att hämta pojken på dagis, svettas ännu mer vid upphämtningen eftersom påklädningsritualen är en KAMP! Promenad till Mariebergsskogen, buss hem. Laga mat, lekstund, svettas vidare, bad, välling och nattning, i med ett par tvättmaskiner igen, diska, plocka leksaker, böcker och dagens rena tvätt som han han "sortera ut" överallt i lägenheten innan jag upptäckte det och så vidare och så vidare... Som en vanlig frisk d...

Sprängande huvudvärk, olustkänsla och förlamande trötthet... Femte dagen med något som liknas influensa utan feber. Att lägga sig och vila är inte att tänka på när man har en försigkommen unge hemma, så den här förkylningen eller vad nu det kan vara, lär dra ut på tiden...   För att göra det ännu jävligare vaknar sonen 04.30 idag och har levt om som en vilde sen dess, uppenbarligen understimulerad sen gårdagen då han var tvungen att tillbringa hela dagen inne med en grinig morsa.    Trycker i mig några Alvedon och tvingar mig upp... han måste ju ut... få springa av sig... bli trött och sova middag länge, så att även  jag får sova och bli frisk nångång. Det borde inte vara för mycket begärt för att bli en bra mamma igen, väl?   Det är  ett helvete att vara ensam och sjuk med ett litet barn.

Med anledning av blogginlägget  "Hur smart är du?" som  jag skrev häromdagen  - om det oförsvarliga och omåttliga i vårt leverne -  vill jag tillägga att j ag också fattar att utan produktion finns inget realiserat socialt system. Men det är just det snuskiga slöseriet jag vänder mig emot, att köpa den senaste LCD-tv:n bara för att den har fler pixlar, eller kaffemaskinen för att den brygger "bättre". Alltså vadå? När blev vi sådana supermänniskor att inte vad som helst duger längre?? Jag fattar inte... Bemöt mig gärna och säg om jag resonerar helt i det blå! Ikväll kl. 22.00 i SVT 2 visas passande nog en uppföljning till mitt något provocerande inlägg. Dokument utifrån - "Det gigantiska slöseriet": "En miljard människor på vår jord är kroniskt undernärda. Samtidigt som en tredjedel av världens mat kastas bort. Varje år kastar USA bort dubbelt så mycket mat som behövs för att föda hela deras nation. Länder, bönder, affärer, producenter och konsumen...

Idag ska jag inte tråka ut er med en massa tyckande.  Eller jo förresten... Jag tycker dunderförkylning är aptrist och tycker  att  man borde få ligga  i sängen och  äta glass hela dagen. Jag tycker att dagens våriga dag var för fin för att  ligga dunderförkyld i sängen och äta glass hela dagen. Alltså gick vi ut på en promenad i solstan, där snön är helt bortsmält och isarna ligger spegelblanka.